Människan har genom miljontals år anpassat sig till jordens bakgrundsstrålning och solens strålning. Den strålning som tillkommit genom ny teknik på senare år påverkar våra kroppar och celler på olika vis och därför bör försiktigetsprincipen användas, säger organ inom FN, EU, svenska miljöbalken etc. Även STUK här hos oss rekommenderar att barn inte använder trådlös teknik i onödan och att mobiltelefoner inte ska hållas direkt mot örat då man pratar i dem. Hur väl förankrade är dessa rekommendationer i vårt samhälle?
Ja, hur förklara något som inte syns? Alla elektriska apparater omges av elektriska och magnetiska fält i olika styrkor och kan orsaka symptom på nära håll, men effekten avtar med avståndet. Trådlös teknik däremot skapar starka vågor som går igenom tak, väggar och golv. Det bästa sättet vore att ta för vana att synliggöra den här osynliga dimensionen i samhället - alla kommunala och statliga miljötjänstepersoner borde ha en EMF-mätare i tjänst som visar vad det är fråga om i siffror. Det är ju först då man ser med egna ögon som man tror, så är det för de flesta, åtminstone för mina barn. Eller då man själv känner att något är på tok i kroppen... så som miljontals mänskor över hela världen gör, men det kan i många fall vara svårt att avgöra vad det är man reagerar på. Man får testa sig fram och hitta ett sätt att leva som fungerar då oenigheten bland ”experterna” är så stor.
Elöverkänslighet är ett erkänt ”funktionshinder” både i Finland och Sverige, men de drabbade känner sig oftast förbisedda och icke-trovärdiga. I Sverige är det bara vissa kommuner som ger stöd för elsanering, hur det ligger till i Finland vet jag inte. Knappast. Här blir barn som inte kan vistas i skolbyggnader med dålig inomhusluft hemskolade om det inte finns andra som har symptom, då gör man på sin höjd en renovering av skolbyggnaden, men man tänker inte på den vetenskapliga kopplingen mellan strålning och aktiva mögelsporer. Ett byråkratiskt krångel är det hursomhelst, och stödet för elsanering ifrågasätts i Sverige med jämna mellanrum. Och det är klart, det skulle ju bli för dyrt att elsanera hela länder, vars myndigheter vilselett hela befolkningen att den ökade strålningen i samhället, via mobilmaster på sjukhus, skolor och andra offentliga byggnader, skulle vara en obefintlig hälsofara. Trots att grodyngel, bin och andra insekter dör i närheten av mobilmasterna. Varför denna övermänskliga tro på att mänskan klarar av detta onaturliga, att allt annat bara är nå pjasas av foliehattar?
El- och kemikalieöverkänslighet är en diagnos som pga okunskap i samhället därför inte i praktiken finns, den sorterar istället under ”psykisk ohälsa” och den ökande statistiken korrelerar rätt väl med den ökade digitaliseringen i samhället, även om en fördröjning på 20 år är det vanligaste för att överkänslighet mot tidigare exponering i livet ska bryta ut, menar forskarna. Man kan jämföra det med en allergi. Vissa är känsliga för den nya trådlösa tekniken, radiovågorna. Andra är ännu känsligare, de reagerar även på skärmstrålningen från datorer, lågeneri- och ledlampor. Andra är så känsliga att de reagerar på vanlig hushållsel, och väljer ett 50-talsliv långt ute på landet, dit mobiltäckningen ännu inte når. Det behöver heller inte vara särskilt stark strålning/fält för att vissa ska reagera. Finns känsligheten där så finns den. En nöt kan vara tillräckligt sjukdomsframkallande på samma sätt som en påslagen 4G-telefon kan vara för en person som reagerar på högfrekvent strålning (tänk då vad 100 st kan åsamka om du är på ett stort seminarium eller färdas i tåg, buss där frekvenserna blir ännu mer rörliga pga. farten!) Symptomen kommer kanske inte direkt, kanske efter en timme eller nästa dag och så kan det sitta i som en extrem trötthet och nedstämdhet flera dagar efteråt.
Professor Martin Pall vid Washington State University som upptäckt hur mikrovågorna skadar på cellnivå har en annan liknelse. För att förstå vad som händer vid fysisk stress kan vi jämföra med alkoholintag. Leverns arbete med att avgifta kroppen ger senare på natten eller nästa dag upphov till olustkänslor... ursprunget till känslorna är fysiskt, kroppens system för avgiftning arbetar på ett sätt som triggar känslorna av ångest och obehag. Att obehaget har fysiska orsaker vet vi alla. Så varför inte på samma sätt tala om elektromagnetisk förgiftning?
Vågbrytaren är en organisation som verkar för att all elektromagnetisk strålning ska anpassas till nivåer som inte medför skada eller olägenhet för någons hälsa eller för miljön som helhet. Organisationens aktivister kämpar i motvind för att synliggöra den forskning som pekar på att försiktighetsprincipen måste tillämpas. Lena Hedendahl är läkare i Luleå och skrev år 2011 då EU-resolution 1815 (Försiktighetsprincipen) utfärdades kompendiet ”Barn och EMF – Riskerna med med mobiltelefonin och trådlös teknik för våra uppväxande barn och ungdomar”.
Hon skriver: ”Låt oss välja försiktighetsprincipen. Låt oss redan nu beakta de studier som visar på risker... och skydda våra barn. Låt oss satsa på kabelburen teknik och låt oss forska fram en teknik som är säker för alla” (Lena har också skrivit ”Elöverkänslighet och arbetsförmåga 2011 samt artikeln ”Electromagnetic hypersensitivity – an increasing challenge to the medical profession” tillsammans med Lennart Hardell och Michael Carlberg).
Ja, tänk att det finns strikta regler för hur mycket strålning det får finnas i svenska ladugårdar för att kor ska må och mjölka bra, men inga regler när det gäller t.ex. byggnader för mänskor. De gränsvärden som är satta i Finland och Sverige baserar sig på ICNIRPS för högt satta värden som industrin önskat. Dessa gränsvärden har ingen skyddande effekt på biologisk påverkan och skador av annan orsak än ren uppvärmningseffekt.
Som jag skrev ovan om allergi-liknelsen så reagerar alla olika på olika sorters strålning, men helt säkert är att ekosystem redan blivit rubbade, det här är ett stort klimatförändringsproblem. Därför blir jag lätt så sorgsen, om jag inte orkar bli arg, på att klimatproblemen ska stävjas med nya trådlösa mobillösningar. En del av lösningen är jättebra, men den delen som baserar sig på den miljöskadliga elektromagnetiska strålningen kanske i det långa loppet gör mer skada än nytta. Därför borde forskningen om skadorna få mera synlighet, inte gömmas bort till förmån för industriledd ”forskning” som myndigheterna anammar som sina rekommendationer och därmed styr politikerna och den kommunala verksamheten osv...
Efter att ha läst flera hundra berättelser om elöverkänslighet tror jag nu att jag vågar berätta lite om mig själv och hur jag själv tror att jag blivit påverkad och hur jag lever idag. Då jag var sexton år sov jag med den tidens mobil under huvudkudden. Kanske var det en Nokia 1611, en kär gammal tegelsten med antenn och allt. Jag ville inte gå miste om eventuella sms från en kille som jag var kär i. Tur att inte internet i telefon fanns då... jag minns att jag knappt kunde bärga mig tills skoldagen var slut och jag fick sätta mig framför datorn för att skriva mail till honom. I hemmet hade vi trådlösa DECT-telefoner, dem pratade jag länge i med mina kompisar. Det var en tid då jag hade hemskt svårt att sova, förutom stressen i skolan och oro inför vuxenlivet tror jag nog att tekniken påverkade mig, även om jag sedan barnsben varit krånglig både med mat och sömn så minns jag min sena tonårstid som en jobbig insomniaperiod.
Idag är jag 36 och har haft några nyare insomniaperioder med trådlösa babyvakter och mikromat mot bättre vetande. Jag har en mobil som jag använder att prata i, skicka sms med och som klockalarm, inget annat. Till natten stänger jag av den, väckarklockan fungerar i den ändå. Och jag har den ”offline” då jag inte vill bli störd eller är på jobb. Jag hade tidigare trådlöst internet till min laptop, men då det slutade fungera började jag använda sladd istället. För något år sedan skaffade vi fast fiber till huset. Jag skulle helst vilja använda fast telefon också, jag får obehag av att prata i mobiltelefon, ont i örat och huvudvärk. Använder högtalarfunktionen för att slippa hålla den mot örat. Ibland snurrar hela världen och jag blir illamående – speciellt om jag befinner mig på teknikstinna platser. Då jag kommer hem från jobbet har jag alltid ont i ögon och näsa. Det kanske mest beror på ventilationen, men jag tror sällan att det bara finns en orsak till komplicerade problem. Livet är faktiskt en cocktail i hundratals nyanser, en del mer färggranna än andra. Då det är soligt ute måste jag ha både solglasögon och solhatt för att se nånting och inte bli yr. Då det är riktigt heta somrar och det förekommer solstormar, är jag nästan ”ur funktion” och mår konstant illa.
Den hånfulla okunskapen är det värsta högkänsliga möter. Att bli kallad foliehatt av ”friska” människor som inte har en aning om hur det känns för elöverkänsliga då huden ”brinner” och det susar i skallen. Inte att undra på att så många väljer att inte prata om sina besvär eller fundera om utmattningssymptomen har någon koppling till EMF.
Risken för prestige och intressekonflikter är uppenbar. Att medge att vi i Finland har för höga värden och har invaggat befolkningen i falsk trygghet kräver mod. Att medge att det kan vara problematiskt att gränsvärden sätts av en grupp där merparten har koppling till mobilindustrin kräver ännu mera mod. Men flera länder har redan gått in för sänkta värden i förebyggande syfte... däremot tänker Finland gasa på och börja skjuta 5G-vågor redan 2019. Tekniken parallellkörs redan nu på sina håll. Med 5G försvinner nog alla foliehattar, då kan enskilda inte skärma av med skyddande metaller längre, 5G är det virtuella vapen som tränger igenom allt, varnar forskare.
Vart ska vi ta vägen då?
