Ulla-Maj Salin, Kvevlax, lyfter fram följande fråga:
Vem ska ta hand om mig när jag blir äldre?
Ovannämnda fråga borde vi alla, oberoende av ålder, ställa oss för åldrandet är demokratiskt - ingen undgår det.
I en paragraf i den nationella äldrevårdslagen uppmanas medborgarna att tänka framåt och själva planera för hur man ska ha det då man blir äldre.
Andemeningen i uppmaningen är god. Vi ska själva ta ansvar och själva bestämma våra framtida levnadsförfållanden, själva ”hålla i ratten” om det bara är möjligt.
Med andra ord vill jag själv ta hand om mig, flytta i god tid innan krämporna börjar dominera till ett enklare, äldreanpassat boende med mindre bekymmer, kanske så centralt att jag inte längre är beroende av egen bil. Jag måste redan nu lära mig avstå materiella ägodelar för att sedan ha mindre att ansvara för. Jag kan inte automatiskt förlita mig på att min man finns vid min sida eller att vår son är beredd att rycka ut och hjälpa.
För att jag själv ska kunna ange riktningen i framtiden ska jag göra mitt bästa för att både fysiken och psyket ska hållas i trim. Mitt sociala nätverk måste jag uppehålla liksom mina intressen.
Men sen om ohälsa och sjukdom tar överhand och börjar dominera mitt liv eller om jag inte själv längre är förmögen att fatta beslut för egen del, vill jag tro att vi fortfarande har en fungerande offentlig sjukvård och boendeformer som tillhandahålls antingen i offentlig eller privat regi. Jag vill tro att vi fortfarande kommer att ha en fungerande specialsjukvård och dito social- och hälsovård med likvärdig service till invånarna, alla aktuella reformer till trots.
Så tänker jag för egen del i egenskap av en bland dagens många seniorer.
Ulla-Maj Salin har kandidatnummer 45
