I teorin anser de flesta att Finland är ett rätt så jämställt land, men det finns otaliga praktiska bevis (ovan exempel tagna ur tidningspressen) på att det inte är så. Därför måste vi fortsättningsvis tjata om jämställdhet, i synnerhet på Kvinnodagen då medierna också hakar på för att göra allmänheten uppmärksam på problematiken.
Visst, i många fall har vi oss själva att skylla. Vi tar inte för oss på samma sätt som männen – vi har kanske inte samma behov av det. Vi värdesätter i högre grad än männen mjuka värden och fastän vi utbildar oss till ekonomer så förverkligar vi oss själva genom kreativt arbete, det håller oss friskare och lyckligare än det konventionella karriärsklättrandet som är det paradigm som samhället fortfarande lutar sig tyngst på.
Det var mycket inspirerande att få börja årets kvinnodag med en fotoutställning på Loftet där 10 kreativa österbottniska kvinnor avporträtterats som förebilder för oss alla andra som fortfarande drömmer om att börja syssla med det vi allra mest brinner för. Jag riktigt kände hur hela Loftet vibrerade av kvinnoenergier idag – jag kunde med lätthet namnge 10 nya kvinnliga förebilder som skulle kunna avporträtteras nästa år. Det här var ett jättebra sätt att sprida den kvinnliga inspirationen vidare. Den kvinna som jag denna gång fascinerades mest av är Eija Koski som numera bor i min gamla hemby Veikars. Hon är en ”himmelijä”, alltså en kreativ konstnär som lämnade sin akademiska yrkeskarriär bakom sig för att på allvar börja tillverka halm- och råghimlar. Nu slår hon igenom både i Japan och Sverige, och mår bättre än någonsin efter att blivit kvitt sin cancer med hjälp av alternativ vård i Schweiz (eftersom hon inte gavs andra läkarråd än cytostatika hemma i Finland). Även om hon är en nykomling inom ”Some” så är hon tacksam över de hjälpsamma sociala nätverk man idag kan få stor hjälp av då man inte anser att den väg som ”mainstream-media” stakar ut hjälper en som individ.
Anna Jeanne Söderlund som var en av moderatorerna på Loftets frukostträff hade på morgonen jämfört hur många manliga/kvinnliga artikelbilder som representerade dagens Vasablad. Idag stod det lika! Kanske hade chefredaktören räknat dem med tanke på kvinnodagen, löd kommentar från publiken. Det kan tyckas fånigt att räkna bilder och hålla på med kvotsystem i styrelser, men så länge jämlikheten inte faller sig naturligt så behövs det vakthundar och kvinnliga påtryckningsgrupper.
Fastän många kvinnliga ekonomer väljer att sysselsätta sig med kreativa arbeten istället för att yrka på platser i t.ex. riksdagens ekonomiutskott så tycker jag nog att ekonomiutskottet borde ha kunnat vaska fram några kreativt ekonomiska kvinnor på sin Mexiko-Kuba-resa. Det är så mycket roligare att resa med ett ”balanserat” gäng och man hade ju önskat att de förtryckta kvinnorna i Mexiko och Kuba hade fått höra nyheten att de ska få besök från ett land där man värdesätter både kvinnlig och manlig ekonomisk kunskap – för det ger ett rikare samhälle.
