Mobilstrålning är radiofrekventa, elektromagnetiska vågor. De tillhör de högfrekventa fält som också kallas mikrovågor. Vår exponering för elektromagentiska fält har ökat dramatiskt de senaste decennierna främst beroende på mobiltelefonins kraftiga expansion. Knappt har 3G-näten täckt samhällena förrän 4G lanseras osv. Parallellt med denna utveckling börjar fler och fler slå larm om ökade hälsoproblem i samhället.
Gällande skandinaviska gränsvärde skyddar enbart mot akuta termiska effekter i enlighet med ”Det termiska paradigmet”. Detta paradigm etablerades av den amerikanska militären under 1950-talet och har sedan dess kraftfullt försvarats, först med hänsyn till försvarspolitiska intressen, och på senare tid med ökad hänsyn till de enorma ekonomiska intressen som är förenade med mobilindustrin. Gränsvärdet tar inte hänsyn till strålningens icke-termiska effekter vilka utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. De flesta som vägrar ta till sig att forskningen om strålningens negativa hälsoeffekter har läst forskning som har anknytning till ICNIRP (som är en privat tysk stiftelse vars medlemmar är invalda av tidigare medlemmar och fungerar som en lobbyorganisation för mobilindustrin!)
Michael Repacholi är en av dem som byggt upp ICNIRP-kartellen, som industrin lutar sig mot. Han har med WHO:s goda rykte som bas genomfört en omfattande PR-kampanj för ICNIRP:s gränsvärde och för att förklara mobiltelefonin riskfri. Från WHO har kartellen i samarbete med industrin lagt upp riktlinjerna för forskningsagendan världen runt, för att kontrollera ”vetenskapen”. Det som verkar vara pluralistiskt är de facto en kartell vars medlemmar, oavsett vad forskningen kommer fram till, aldrig upphört att upprepa ICNIRP:s industrivänliga teser: Inga risker har genomgående påvisats under gränsvärdet. Gränsvärdet skyddar med god marginal. Alla experter är överens. Men ingen myndighet eller expert har till uppgift att följa vad som i verkligheten händer med mänskor som dygnetruntexponeras för strålningen från mobilbasstationerna. Inga statliga forskningsanslag har getts till forskning om hälsotillstånd i närhet av mobilbasstationer!
Flera stater (ej Finland, Sverige) har valt att skydda sina medborgare med lägre gränsvärden än de som ICNIRP marknadsför. Påpekar man detta får man axelryckningar till svar att man inte ska tro eller oroa sig för allt här i världen. Då finns det skäl att påminna att strålningen sammanfattar nästan ”allt” som mänskor lider av idag, eftersom strålningen även påverkar ekosystemet och naturen.
Telekomingenjören Robert Kane stämde Motorola på 90-talet för den hjärntumör som han fick under den tid då han arbetade där. Han dog senare men hann ge ut en bok år 2002. I förordet skrev han att mobiltelefonin är riskfylld och belägen för skador så omfattande, att användningen av tekniken är som att spela rysk roulette. Makthavarna har fått höra att strålningen är långt under gränsvärdet och att forskarna ”inte lyckats påvisa några effekter trots forskning”, att ”det inte finns någon grund att tro att mobilen skulle ha några hälsoeffekter”. De har fått höra att WHO anser att strålningen är ofarlig. Sanningen är en annan. Kanske uttryckte sig hjärnkirurgen Charlie Teo det bäst i sin enkelhet: ”Vi gör något som är fruktansvärt fel”. Jag vill tillägga: hur länge ännu?
