Nej, jag gapar inte efter mera gin, även om jag är väldigt förtjust i den prisbelönta lokalproducerade Napue gin. Jag vill istället lyfta upp hur viktigt det är med balans. Mellan förnuft och känsla. Traditionellt ”manliga” och ”kvinnliga” energier. Med yin och yang. Gammal skåpmat med ny touch.
Trots att yin inte är synonymt med kvinna och yang inte synonymt med man, är det svårt att bortse från ett manligt/kvinnligt perspektiv när vi studerar samspelet mellan kunnande och inre vetande i vårt samhälle. I vår tid har den extroverta, konkreta, aktiva yang-energin ohämmat brett ut sig på bekostnad av den mörka, mystiska, introverta yin-kraften som är kopplad till naturens egen visdom och det inre vetandet, intuitionen. Trots att den praktiska jämställdheten vinner terräng möter vi och upplever vi fortfarande obalansen runt om oss. Det är de kvinnliga uttrycken som generellt är försvagade, förtryckta och förringade – den ”kvinnliga” visdomen är inte tillräckligt representerad i det offentliga livet. Det är istället det rationella tänkandets natur, som fått oss att glömma helheten och nedvärdera det intuitiva vetandet till förmån för den manliga tankenorm som dominerar vår värld och alla dess uttryck.
I boken ”Det enda könet” beskriver författaren Katrine Kielos den här obalansen i ett ekonomiskt perspektiv. Hon förklarar hur en stereotyp, den ekonomiske mannen, kommit att styra allas våra liv. En alltigenon rationell, objektiv, kalkylerande och oberoende varelse, som till punkt och pricka följer logiken om att varje individ enbart och alltid handlar utifrån egenintresse. Den här fantasifiguren styr, enligt Kielos, världens ekonomi, för det är honom vi ständigt tar hänsyn till då vi låter ”marknaden” råda.
Den ekonomiske mannen är en symbol för den rådande obalansen, och med honom i spetsen har alla idéer om samarbete, altruism, oegennytta, helhetslösningar, omtanke och kärlek fått lämna den offentliga arenan. Resultatet är att det vi lärt oss betrakta som den närande delen av samhället har blivit den tärande. Den obalans vi dras med idag kostar i själva verket varje ögonblick mänskligheten och vår jord något oerhört. I lidande, i pengar.
Eftersom det i en patriarkal kultur är de manliga värderingarna som sätter agendan för den offentliga diskussionen och mediarapporteringen finns det mycket lite intresse för att lyfta fram att det är just männen som i förkrossande majoritet bestämmer, krigar, förtrycker, våldtar, misshandlar, förorenar, exploaterar, dominerar... Samtidigt som det inte ska vara osagt vilken motsvarande obalans vi ser i den ”kvinnliga” energin. Majoriteten av kvinnorna i världen lever med den självuppfyllande bilden av att vara offer; svaga, maktlösa, passiva, oviktiga...
Låt oss ta modersinstinkten som exempel – den kvinnliga kroppens behov att redan under graviditeten tala om för oss vad som t.ex. är vettigt att stoppa i oss utan att skada barnet negligeras och vi gör bäst i dölja eller t.o.m. medicinera bort illamående eller hormonbaserade humörsvängningar. Tänk om vi istället kunde värdera moderskapets känslighet och låta det bidra med en alternativ norm för mänskligt beteende.
Istället för att tala om kvinnans rätt att ta plats i en värld dikterad av män vore det bättre att tala om hurudan värld vi vill ha.Vill vi fortsätta att understöda och utveckla ett system byggt på hierarki med en stark tro till auktoriteter eller vill vi jobba för att förankra vår kontakt med det ursprungliga, det som ger sammanhang och kontakt med sig själv?
Nästa år är det kommunalval. Den kvinnliga energin har flera generationers obalans att ta igen, så ta dej en funderare, man eller kvinna, om du är beredd att bidra med dina inneboende yin-krafter i det offentliga rummet nära dej.
